___________________________________________________________________________________________________________________________________
Förord
Dimensionering avseende bergmekaniska parametrar hos bergmassan görs i dagsläget normalt utifrån empiriska samband från fälterfarenheter och enkla tester. Det finns emellertid indikationer på att parametrarna som beskriver exempelvis skjuvhållfastheten under vissa omständigheter varierar med storleken. För att undersöka denna skaleffekt krävs att experimentella skjuvtester genomförs på olika skalor under kontrollerade former i laboratoriemiljö. Numeriska modeller kan sedan valideras mot skjuvtesterna för att därefter användas för att beräkna bergmassors hållfasthet.
En annan utmaning är det faktum att alla bergssprickor är unika, vilket innebär att det inte är möjligt att genomföra upprepade parameterstudier för framtagning av hållfasthetskriterier. Parameterstudier kan emellertid möjliggöras genom tillverkning av kopior av sprickytorna, så kallade replikor, men hur väl representerar replikor verkligheten?
Innehållet i det arbete som rapporteras här består av två delar. Den första delen beskriver framtagandet av en skjuvtestutrustning för större provstorlekar i kombination med höga nivåer på spänningar. Den andra delen omfattar en utvärdering av hur väl replikor representerar bergssprickor genom systematiska jämförelser mellan resultat från skjuvtester på bergprov respektive på motsvarande replikor.
Forskningen som rapporteras är samfinansierad av BeFo och RISE och har genomförts i samverkan med ett annat projekt POST, som finansierats av SKB (Svensk Kärnbränslehantering AB) och NWMO (Nuclear Waste Management Organization).
Referensgruppen som bistått projektet bestod av Axel Bolin, Christer Andersson, Mattias Roslin, Per Tengborg och Thomas Wettainen; deras in-kind arbete har bidragit till de lyckade resultaten.
Stockholm,
Patrik Vidstrand