Bergssprickors skjuvhållfasthet, förmågan att motstå glidning, är en viktig faktor att beakta i samband med dimensionering av anläggningar under mark. Prediktion av skjuvhållfastheten görs genom beräkningsformler med indata från provkroppar från bergmassan. Skaleffekten är i detta sammanhang en sedan i decennier debatterad frågeställning. Skaleffekten refererar till frågan om skjuvhållfastheten varierar med sprickytans storlek. Det är för att ta fram ny kunskap inom denna frågeställning som en skjuvtestutrustning har utvecklats för tester på bergssprickor med en unik kombination av stora sprickstorlekar och höga spänningar.
Utrustningen väger 16 ton och kan belastas med krafter upp till 500 ton. Samtidigt som utrustningen måste vara robust måste precisionen vara hög för att få tillförlitliga testresultat. Detta har krävt innovativa konstruktionslösningar med höga krav på ingående komponenter och styrsystem. Jörgen Larsson från RISE, Research Institutes of Sweden / KTH, Kungliga Tekniska Högskolan berättar om den spännande och snåriga vägen från idé till lyckad driftsättning.
Utvecklingen av utrustningen har skett i ett samarbete mellan projekten BeFo 391, ”Experimentell och teoretisk studie av skaleffekten på bergmekaniska parametrar för bergssprickor”, och POST, ”Parametrisation of fractures”, finansierat av SKB, Svensk Kärnbränslehantering och NWMO, Nuclear Waste Management Organization, Kanada.